Har du någonsin upplevt konsekvenserna av ett frånvarande ledarskap på en arbetsplats? Känslan av att kliva in i ett fikarum där luften är så tjock av stress att den nästan går att ta på är ganska speciell. Man kan inte riktigt sätta fingret på det direkt, men kroppen reagerar omedelbart. Axlarna åker upp, andningen blir ytlig och man blir plötsligt väldigt vaksam.
Det där händer nästan alltid när ett ledarskap blir frånvarande.
Vi brukar tänka på ett vakuum som ett tomt utrymme, men på en arbetsplats fungerar det inte så. När ett frånvarande ledarskap blir ett faktum lämnas gruppen inte i ett skönt och fritt tomrum. Istället fylls den där tomma ytan omedelbart av oro, rykten och en hel ocean av obesvarade frågor.
När hjärnan börjar gissa
Tänk efter själv, vad gör du när du har tusen frågor om framtiden, men ingen som ger dig några svar? Våra hjärnor hatar ovisshet över allt annat. Så när vi inte får fakta, börjar vi gissa. Och tyvärr gissar vår mänskliga biologi sällan på att allt kommer att gå jättebra.
Vi börjar föreställa oss de värsta tänkbara scenarierna. ”Ska vi omorganisera?”, ”Är pengarna slut?”, ”Kommer mitt jobb finnas kvar efter semestern?” . Plötsligt blir viskleken i korridorerna den enda informationskällan man har, och oron får helt fritt spelrum eftersom ingen finns där som kan lugna stormen eller berätta hur det faktiskt ligger till.
Det är här det blir riktigt intressant och lite läskigt. Det är nämligen nu våra nervsystem börjar smitta varandra.
En löpeld av stress
Vi människor är flockdjur, och vi är experter på att läsa av varandra helt omedvetet. Om din kollega mitt emot sitter och trummar med fingrarna, suckar djupt och utstrålar ren panik, kommer ditt eget nervsystem att snappa upp det som en signal om fara. Din kropp tänker: ”Om hon är livrädd, borde nog jag också vara det.”
Utan att vi ens märker det har vi startat en kedjereaktion. Vi smittar varandra med stress och hets. Och eftersom ingen kliver in utifrån, ingen närvarande och lyhörd ledare som sprider lugn och trygghet genom att säga: ”Andas ut, det här tar vi imorgon, det här är vår prioritet just nu”, blir plötsligt allt lika viktigt.Allt blir akut. Allt blir en eldsvåda som måste släckas igår.
Det skapas en kultur av osund hets där man nästan måste vara stressad för att passa in, för att visa att man också kämpar i kaoset.
Från team till överlevnadsinstinkt
Här landar vi i den stora tragedin: utan ledare slutar arbetslaget att fungera. Det gemensamma siktet framåt försvinner. I stället backar medarbetarna rakt in i försvarsinstinkt och gruppen splittras till en samling ensamma individer. All energi som borde ha gått till kreativitet, samarbete och arbetsglädje går istället åt till att försöka överleva dagen och hantera sin egen och kollegornas ångest.
Att leda handlar ju i slutändan inte bara om att delegera uppgifter eller ha koll på budgeten. Det handlar om att vara den där trygga, stabila rösten som kan lugna rummet och hålla den systemiska oron i schack.
För när den rösten tystnar, då börjar oron att prata. Och den pratar tyvärr väldigt, väldigt högt.
Upplever ni ett frånvarande ledarskap på er arbetsplats, eller vill ni ha verktyg för att stärka gruppdynamiken?
